Det var en magisk känsla att få lämna iskalla Sverige för att segla i shorts och t-shirt såhär i februari.

Helt klart nyttigt att komma ut på vattnet igen. Sist vi seglade J/70 tillsammans var i oktober och det var förvånansvärt vad rostig jag kände mig! Vi hade inga förväntningar eller mål satta med regattan, planen var bara att komma i gång med seglingen och försöka lära så mycket nytt som möjligt. Vi har dessutom stuvat om lite i besättningen då Jakob Gustafsson och Marcus Höglander har bytt plats med varandra. Jag är kvar på storskot, än så länge i alla fall, och mitt mål med regattan var att försöka bli lite mer konsekvent och trygg i riggtrimmet och bli snabbare och få mer precision i växlingarna.

Ganska snabbt blev det en debatt om kicken. Jag är inte så förtjust i att använda den allt för mycket på kryss även om det finns många väldigt bra team och seglare som kickskotar hårt när vinden ökar. Jag vill alltid förstå varför jag skall trimma på ett visst sätt, orsak och verkan så att säga. Visst kan man prova sig fram och bara acceptera att ett visst trim är snabbare än ett annat i vissa förhållanden men jag lever i tron att  jag blir en bättre trimmer om jag också förstår varför, och att jag då snabbare kan hitta rätt när jag seglar andra båttyper eller i nya förhållanden. När jag har frågat andra erkänt vassa seglare varför kickskotning i hårdvind är bra så har jag fått att antal olika svar, tex att det planar ut storen, att det är lättare att skota med storskotet om kicken är ansatt och att det ger mer förstagsspänning. Just sistnämnda har jag alltid opponerat mig mot och det är det största anledningen till att jag inte gillar att kickskota allt för mycket. Nu hade vi på träningen dagarna innan regattan tillfälle att testa vad som faktiskt hände med hjälp av en digital, trådlös lastcell på förstaget, Cyclops Marine Smart Tune. Vi kryssade i frisk bris och lastcellen skvallrade om att lasten i förstaget var 480-490kg. Utan att släppa storskotet eller ändra trimmet på något annat sätt, sjönk förstagsspänningen till 440kg, när vi satte an kicken hårdare, alltså en minskning med ca 10%! Jag säger inte att det är snabbare att inte kickskota än att kickskota i hårdare vindar men helt klart är att förstagsspänningen inte gynnas av hårdare kick och detta beror på att masten krummas lite mer av en hårt ansatt kick, och när masten krummas, allt annat lika, så minskar avståndet mellan vantinfästningar och skrov, alltså lösare vertikaler och förstag.

Utöver trim så tränade vi manövrar och att segla med saxade segel eller så kallat Wing on Wing. Men en av de största orsakerna till att vi åkte till Tampa var för det stora startfältet på 63 båtar. Det finns inget bättre sätt att lära sig starta i stora fält, än att nöta starter i stora fält! Dessutom riktigt kul att så många bra seglare har hittat till just J/70 klassen. Det är lite extra pirrigt att få sparras med båtar som har Terry Hutchinson eller John Kostecki ombord!

Den tre dagar långa regattan bjöd på alla förhållanden, allt från full planing till lätt och växlande vind. Vårt resultat är väl inget att skryta med men helt klart är att det var mycket roliga och fostrande dagar på riktigt mysiga seglingsvatten så nu är i alla fall jag taggad på mer J/70-segling!

Jimmy Hellberg Elvis - SWE 601

2022 J/70 Midwinter Championship >> Scuttlebutt Sailing News (sailingscuttlebutt.com)

Då var det dags att starta säsongen igen efter avslutningen på Marstrands Frostbite. Kul att vara igång med seglingen när det fortfarande är isigt hemma. Det var ett par år sedan vi var här senast, då i en Melges 20.

55 J70 båtar var registrerade så vi såg fram emot en bra värdemätare tidigt på säsongen. Monaco är ett speciellt ställe att segla på med en av de finaste yachtklubbarna i världen och arrangemangen är otroligt välordnade med mycket plats för båtarna. Klubbhuset är öppet och välkomnande för alla seglare. Ankomst onsdag kväll, sjösatte på torsdag för att sedan sticka ut och träna på eftermiddagen. Vi ville gärna testa lite olika typer av segeldesign och hade stämt träff med ett par andra båtar. Sedan var vi också med på två tuneups.

På fredagen fick vi köra ett race men lördagen var vindstilla. Söndagen bjöd dock fyra fantastiska race och vi är nöjda med regattan och fick ett kvitto på att de delvis nya inställningarna som testades fungerade bra. 
Kul att Sverige var representerade med 4 båtar om vi räknar in Ålänningarna.

För de som inte prövat att segla utanför Sverige är Winter Series en bra möjlighet att komma igång tidigt. När man är med på regattorna får man förvara båten utan kostnad i Monaco.

SWE 1088 Intermezzo

Results (tenzorcup.com)